Opzi

Ligger instängd i sovrummet, allt är nattsvart bara en liten röd diod lyser från tvn och självklart ljuset från skärmen. Jag la mig här för kanske en timme sen eftersom min andra dator inte gillade mig särskilt mycke idag utan ville att ja skulle göra massa krångliga saker och då blev ja så less och lessen så ja kasta mig i sängen och somnade till.

Sen kommer älskling in och säger att han har fixat felet, men inte blev jag glad för de. Missuppfatta mig inte, ja är jätte glad att han ordna det så ja slapp formatera skiten igen, men tårarna fortsatte ändå att krypa fram.
 
De är just de, igår var en PISS dag allting var bara skit och jag var på förfärligt dåligt humör men fattade inte varför tänkte som bara att ja hade vaknat på fel sida eller nått. Men så idag - denna dag har åxå varit piss, inte lika men nästan. Jag gråter för allt oavsett om ja blir glad eller lessen, känner mig ur balans helt enkelt både psykiskt och fysiskt.

När jag då låg här i sovrummet och grät för mig själv, Jim hade gått och spelat och jag kände mig väldigt ensam. Vem tror ni jag hör tassa omkring här i sovrummet (där han vanligtvis inte får vara) ? Jo Kattziie!! Han hoppade direkt upp till mig och började kela med min hand, och flyttade jag den så var han snabbt och puffade till den hårt för att säga att han ville ha min uppmärksamhet. Tänk att en sån liten varelse utan talförmåga kan få en att känna sig så behövd och älskad! När han ligger på min hand och jag känner hur hans sylvassa klor borrar in i handflatan, och det gör så ont så ont, men det är värt det, för jag vet att han gör så för att han vill ha min hand just där, under hans lilla huvud och han mår bra så.

Vet dock inte hur han tog sig in hit, om han smet in medans Jim stog i dörröppningen och pratade med mig eller om älsklingen släppte in han med flit för att ja inte skulle vara så lessen.